Jag har varit barnvakt hela dagen idag. Felicia började första klass och Fanny tredje. Filippa fick hälsa på sina kompisar på dagis.
De är otroligt duktiga. Filippa är så kul, hon pratar rätt mycket nu. Kallar mig för ”momo” det är inte lätt att hålla rätt på farmor och mormor. Och det gör ingenting alls att hon säger fel. Hon kommer nog att kunna skilja oss åt. Tänk att vara älskad av alla. Måste vara fantastiskt. Man kan undra när det ändras? Kanske när man inte längre kan komma undan med ett gulligt leende?
Och när slutar en människa vakna med ett ”pling, äntligen morgon”? Som småungar gör. Sen ändras det ……. men närs då?