Foderbordsträning
Jag försöker lägga ner mycket tid på foderbordsträning. Av två speciella anledningar. Det ena är ju naturligtvis att stärka hunden. Hunden ”talar om” för kvigan att flytta sig undan. Här finns ingen risk att kvigan blir arg och ”tar” hunden. Det tar ju stop vid frontgrinden. Det gäller att i alla lägen hitta möjligheter till träning av unghunden där man inte utsätter den för skaderisker och att den alltid vinner. Du själv är alltid nära och kan hjälpa till att mota undan kvigan. Samtidigt hindrar frontgrinden också hunden från att följa efter ett djur som backar. Det känns som ett bra ställe att lära både hund och kviga att respektera varandra.
Jag börjar med att sätta lina eller koppel på hunden, därefter närmar vi oss djuren rakt framifrån. Gillar inte hundar som kastar sig in från sidan, utan hunden ska ha en kommunikation med djuret innan den går på. Vill inte hunden följa med fram till huvudet på kvigan går jag fram själv och motar undan henne. Stannar kvar och avvaktar, kommer kvigan tillbaks gör jag samma sak igen, vänligt men bestämt. Hunden brukar snart komma fram och vara intresserad, då gäller samma sak för hunden som för mej. Mota undan kvigan vänligt men bestämt en del kvigor flyttar sig bara hunden närmar sig och en del behöver ett litet bett i näsan. Därefter är det viktigt att hunden stannar kvar på stället och talar om att ”jag menar vad jag sa” Gör man det här sakta och säkert lär man hunden kommunisera med kvigorna och de får ömsesidig respekt.
Kommuikation är viktigt speciellt i trånga lägen nära betongväggar, i samlingsfållor, uppe på djurtransporten m.m. Korna får absolut inte vara rädd för hunden. Då kan det bli farligt.
Jag börjar denna träning så fort hunden fattat intresse för djuren. Som vanligt gäller ju korta med koncentrerade träningspass. Därefter sätter jag undan hunden från djuren. Försök att hindra unghunden från att valla på egen hand. Det skapar bara problem längre fram.
Text och foto: Louise Jonsson
